HANNANONIEN

Pluggar och tänker att det inte är så långt kvar. I december är jag förhoppningsvis klar. Funderar på var jag skulle kunna tänka mig flytta ifall det inte finns jobb här när jag är klar. Helst vill vi bo kvar, men om vi måste flytta så vill jag bo nära Malmö, Göteborg, Stockholm eller Norrköping.

 

Göteborg hade varit trevligt, i Mölndal finns det här huset.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har ni sett att hemnet har en inspirationssida?, här är ett gäng bilder som jag gillade där.

 

 

 

 

Hemnet igen, ett beroende, jag vet. Det här huset ligger i Karlskrona, se mer av det här. Jag ser med visst avund på buxbomsbollarna. Ända sen vi flyttade till hus i augusti förra året har jag känt ett nytt begär smyga sig på. Jag vill formklippa buskar. Jag lägger det till högen med oförklarliga längtanden där även lusten att någon gång få plocka hjortron finns. Jag har kommit på så många platser i vår trädgård som skulle få ett lyft av en liten formklippt buxbomshäck, en boll, eller varför inte två.

Det är dåligt med inlägg för tillfället. Min dator har dött. Johan jobbar med återupplivning, men det ser lite mörkt ut, inte svart men ganska mörkgrått i alla fall. Det är bra på ett sätt eftersom jag syr istället för att fastna på datorn om kvällarna, men samtidigt lite stressande att vara student utan dator. Givetvis sammanfaller det med att jag måste använda en del ritprogram som jag nu måste åka till Karlskrona för att komma åt. Slösurfande löser iphonen fint dock. Det här huset ramlade jag in på när jag satt på tåget häromdagen, 510 kvadrat boarea, 230 kvadrat biarea och en liten nätt tomt på 26 262 kvadrat. Att det råkar ligga i Asarum förklarar prislappen på 5,5miljoner...

Midsommardagen tillbringades hos några vänner som bor väldigt fint, precis vid världens ände, inte så långt från Vinslöv och Önnestad. Det är ett flitigt par må ni tro. I flera år har de hållt på och kämpat med sin skånelänga och stora trädgård. Inget fusk och inte mycket nytt. De lyfter hus och byter grund, bygger till, byter tak, bygger kök, gjuter bänkskivor och jag blir alldeles trött, och väldigt imponerad, bara jag tänker på allt. Det jag gillar mest är att allt känns äkta och rejält och trots att det här är ganska långt ifrån hur jag själv inreder, så blir jag helt lyrisk. Jag verkligen älskar det rostiga badkaret, de lätt flagnande dörrarna, tapeterna och den råa bänkskivan i betong.

Det här huset ligger på hemnet och jag tycker det ser så mysigt ut. Visst att det är en del att göra, fast bortse från det och titta istället på balkonen och de fina trappräckena. Köket är helt underbart med sitt slitna golv och fina luckor. Sen hittar jag möbler jag vill ha. Den blommiga fåtöljen och kartan till exempel... jag tror baskemig jag får smyga med på en visning.

Det är nånting med de här bilderna. Huset är till salu och jag är inte det minsta köpsugen, men det är något annat. En  sorgsenhet och en känsla av att det är slut. Vsst får man den där dödsbokänslan ibland när man  tittar på hemnet? Som att ett helt liv finns lagrat i väggarna, men nu är det bara det här som är kvar. Väggar med tapeter som någon valde för några årtionden sen. Golv som börjar bukta och kök som de nya ägarna kommer att riva ut. De blommiga tapeterna kommer att målas över med vit färg klatch klatch och se vad ljust och frächt det blev. Och det kommer att bli fint och nya barn kommer att leka och nya par kommer att säga, titta nu blommar rosen igen. Det är bra, jag menar inget annat, fast jag kan inte låta bli att fastna i bilderna och undra vilka som bodde där innan.

Surfar rundor på hemnet. igen. Bästa hemma-hos realismen som finns. Fasa och inspiration i en salig röra. Och så undrar jag hur någon har råd att handla hus i Stockholm. Det här huset är visserligen finfint, men knappa sju miljoner?! Se mer här och inspireras och kanske avundas PEZ-samlingen lite du också.