Skolstart

Det är snart två veckor sen den där allra första skoldagen. Det regnade lite och hennes väska var omsorgsfullt vald och packad. Jag frågade vad som skulle bli roligast och hon svarade att lära sig läsa och skriva. Med magen (magarna...) full av förväntan gick vi till skolan på andra sidan ängen.
Så här långt en succé även om det pips lite om läxan...


Feberfri

Den där feberfria dagen innan dagis. När han är lite trött och gosig men benen är fulla av spring ändå. Skateparken låg öde när vi kom och han ropade lyckligt att han skulle prova alla backar. Sen sprang han och kasade på de blå hängslebyxorna upp och ner om och om igen.


Fiskaren

Han fick sitt första metspö och ett eget drag till pappas kastspö. Hela dagen har han längtat (och funderat på vilken smak fiskarna kommer att tro att draget har). Det blev inget napp, även om han såg en haj i närheten, fast en väldigt fin sommarkväll ändå.


Himlen har tagit bort döet och sjuket mamma




-mamma, kan du ta bort döet och sjuket från Benny och hämta honom från himlen? Vi behöver en stege för att hjälpa Benny ner. Eller en trappa. Kan du det mamma, hämta Benny?
-nej älskling, jag är ledsen men det kan jag inte. Jag önskar att jag kunde, för jag saknar honom så himla mycket, men det går inte.
-mamma, himlen säger att den har tagit bort döet och sjuket och att Benny kommer hem till mitt hus igen. För Benny älskar mig och han saknar mig jättemycket så han kommer hit igen. Snart.  Jag saknar min hund så jag sa det till himlen. Mamma ska jag visa var Benny är?
-Ja, det vill jag gärna. Han går bort till sitt fönster, klättrar upp på bokhyllan som står framför det och sätter sig där. Sen tittar han ut och pekar.
-Inte där mamma, där är han inte, men där, där är min Benny. 

Sen pratade vi om Benny om liv och om död. Vi pratade om kärlek och om sorg och hur det känns att sakna. Sen somnade han i min famn. 



Edward


I måndags fyllde den här filuriga, goa, mysiga ungen två år. Han som säger att pussarna är slyyyt, men har massor med kramar att dela ut. Han som har bakfickan full av hyss. Han som inte kan få nog av "Bampe och Skutt". Dagen bjöd på frukost på sängen, en cykeltraktor med släp och ett besök av farfar och GunBritt. Av Vega fick han en boll med superhjältar, omsorgsfullt vald.


Han fyllde två och jag undrar var min bebis tog vägen. Visst var han här nyss?!


Om ledsenhet

Jag publicerar sällan nu. Jag skriver ibland, sparar, men publicerar inte. Jag läste igenom utkasten från det senaste året och tänkte att det blir som en sorglig årskrönika. För de utkast jag inte publicerat handlar alla om Maria på ett eller annat sätt. Det här skrev jag i början av maj.

Mamma, man ska vara glad. Fast just nu är du ledsen ibland. Vi äter korv, som av allt att dömma har tagit ett snabbt dopp i ljummet vatten. Jag tittar ut på bilarna och de grå molnen utanför Biltemas servering, för det är där vi befinner oss. Det är maj och försommaren har kommit av sig. 

Ja, säger jag, man vill ju vara glad jämt, fast ibland händer det saker som man blir ledsen av. Som att någon dör till exempel. Då blir man jätteledsen och det får man lov att vara. Fast efter ett tag så tänker man mindre på det där sorgliga att personen är borta och mer på allt roligt man gjorde tillsammans. Jag tror inte att Maria vill att jag är sådär ledsen för att hon är borta jag tror hon vill att jag ska tänka på nåt skojigt minne och skratta lite istället, jag är bara inte riktigt där än. Men snart.

Mamma, ibland är jag också ledsen, som när jag gör något dumt och du eller pappa säger att jag ska gå upp på mitt rum och tänka. Då tänker jag att jag är ledsen.

Samtalet fortsätter och jag tänker att det är väldigt fint att ha en dotter som kan sätta ord på saker och ifrågasätta. Efter nästan varje svar kommer ett varför eller ett det tycker/ tycker inte jag.



Katten


Sedan ca två veckor har vi katt. En svartbrun fluffig sak på fyra månader. Så här långt är han mer hund än Benny nånsin varit. Kommer glatt och möter vid dörren, nyfiken på att gå ut och obekymrat glad i största allmänhet. Benny avundas alldeles säkert det faktum att katten har en låda och slipper gå ut.

Hon säger...

"Mamma, jag älskar dig upp över allting och tillbaka igen och ännu mer än så." Fina, älskade unge.

Född den 11 juli


Några minuter kvar på hennes fjärde födelsedag. Hon fick en studsmatta och en del annat. Vi fikade på stan och hennes bästis kom över, sen farfar. Lekplats, flyga drake och studsande tills hon stupade i säng. En fin dag för en fin tjej. Ja må du leva uti hundrade år. Minst. Imorn barnkalas, dags att sova...!


Om allt som är viktigt


-Mamma, kan du inte berätta för mig om allt som är viktigt?
-Oj, hjälp, det var en ganska stor fråga.
-men gör det då mamma. Jag skriver. Hon står beredd med papper och penna. Det skrivs mycket nu. Söta, lite kantiga, små bokstäver huller om buller. 
- mamma, vad ska jag skriva först?
Jag släpper disken och sätter mig jämte henne på golvet. Funderar lite.
- jag vet inte allt som är viktigt, det är liksom upp till var och en. Sen beror det lite på. Ska man laga mat kan det vara viktigt att röra om så att det inte bränner, fast på det stora hela betyder en bränd sås ingenting. Och så är det med rätt många saker, det kan kännas som om något är superviktigt när man är i det, men på lite håll är det inte hela världen om man missar nåt eller inte klarar nån grej.

Hon nickar, hmmmmmar och skriver.

Jag tänker att det som verkligen är viktigt att vara snäll. Mot sig själv och mot andra. Att älska människor och låta dem veta det. Som att jag älskar dig, Edward och pappa och att ni vet det. 
- och Benny.
- ja, Benny med. För det är viktigt att känna sig älskad. Det är viktigt att skratta och ha roligt.  Det är viktigt att äta och dricka gott. Det är viktigt att äta godis ibland bara för att det är gott. Det är viktigt att busa och leka. Det är viktigt att säga förlåt om man har gjort någon ledsen. Det är viktigt att inte vara duktig jämt. Det är viktigt att du vet att du duger precis som du är. Sen finns det en himla massa annat som också är viktigt, men det märker du efterhand.

Om en liten



Jag har en liten sparv som inte kommer till ro. Somnar och vaknar igen. Om och om igen. En rund, liten mage som spökar. 


Han bankar på fönstret mot månen och säger dä, dä, dä. River ut några skor och flyttar ett memorykort fram och tillbaka mellan dem. I tystnad och i full koncentration. Då och då kollar han att jag är kvar och skrattar. 


Inatt tänker jag sova med honom i min famn. Tänk att han kom till mig, tänk att jag får vara hans mamma. Fint.


Prinsen på ärten

Och där ligger Benny och sover på en påse med verktyg. Inget konstigt alls. Skönt.

Om nu




Det är januari och den där snön som vi längtat så efter får nu gärna försvinna. Eller göra om göra rätt så att vi kan åka pulka nån gång. Vind och is, mest så för tillfället. 

Småkrassliga barn kurar i min famn som fågelungar. Jag läser sagor, pysslar och googlar mer pyssel. Möblerar om rum och försöker göra fint. Vänder ryggen till för ett ögonblick och vips så är böckerna på golvet eller munnen full av jord. Niomånaders-ett upptågsrikt folk.

Treåringar med, kan tilläggas... 

Skymtar snödroppar på barmarken under buskarna och tänker köpa tulpaner varje vecka tills de blommar i vår trädgård. Antidepressivt på lök, nödvändigt när februari står på lut.

Midnatt

Hon kunde inte sova. Vi låg länge på hennes rum, jag läste två sagor. Vi pratade och skrattade och berättade hemlisar under täcket. Sen bestämde vi att inatt var en sån natt som vegor sover hos mammor och pappor. Så nu ligger jag här, midnatt och för pigg för att somna. Med den finaste lilla armen om min hals och lyssnar på hennes djupa andetag. Fina unge, ha inte så brottom att bli stor. 

När man vet att man närt en språkpolis vid sin barm...

Vi stannar vid ett övergångsställe och jag säger:
- vi får stanna här och se så att dom stannar innan vi går över. 
En bil, gatans enda, stannar. Vega (3,5 år) säger:
- mamma, det heter faktiskt den eller han (en man kör bilen). Det är ju faktiskt bara en bil och då säger man inte dom. Dom säger man om det är två eller fler.

Äpplet faller inte långt från trädet osv...



Hejdå 2013

Hejdå 2013. Du var ett fint år. Ett av de finaste hittills tror jag.

 

 Först handlade väldigt mycket om att lägga de sista pusselbitarna på plats. Slutspurt i ett allt för högt tempo.  
 
Sen var jag mest gravid och hade en enorm mage som stod rakt ut.
 
 
Så kom han, Edward, och vi blev sådär upp över öronen förälskade. Igen.
 
 
Att bli storasyster. Väldigt häftigt, men inte alltid lätt.
 
Det har ammats en hel del.
Tyllkjolen, helt klart plagget 2013.
För somliga har det blivit lite för mycket aktivitet i huset.
 
 


2013 var också; fina dagar på stranden, mycket ledigt och massor med tid med familjen. En liten tjej som plötsligt känns så stor och som har de mest underbara resonemang. En liten kille som vill framåt och aldrig kan vara still.

morgonljus

Jag tror att en dag som börjar med ett leende och ett försiktigt "godmorgon mamma" blir en fin dag. Jag tror att den här dagen kommer att göra november varm och ljus, fast allt vi gjorde var att picknicka på en bro i morgondis, leka på lekpats, hänga på bibblan, gå på barngympa och avsluta med badhus. Inga avancerade saker, inget högt tempo, bara tid tillsammansf.

Tre år sen

 
Kollar på gamla bilder och konstaterar att; barnen är rätt lika, att renoveringen går framåt och att jag har åldrats väldigt många år på tre år.

Benny...


Fredagkvälll och här låg jag och slösurfade när någon kom och tvångsgosade. Kvävd av mops, vila i frid, tack och hej.

I see dead people, typ

Det där med barn och fantasi är ju rätt trevligt. Oftast. Sådär trevligt vid tillfällen som igår då Vega sitter i baksätet när jag kör. Hon pratar lite med "någon" och jag frågar vem hon pratar med. Svaret blir; "med dom där och vet du mamma, dom är arga och säger att det är deras hus och inte vårt att de bodde där först."

Tidigare inlägg
RSS 2.0