Mörk himmels dag

Hela dagen har himmeln varit mörk. Åskgrå. Hela dagen har ljudet av motorsåg hörts och ljudet av ett väldigt stort träd som bit för bit landar i en blå container.

Det var ett sjukt träd. Uppruttet, svampangripet och kluvet. Nästa storm skulle kunna välta det. Fast ändå. 300 år föll idag. Under en åskgråhimmel med forsande regn, föll 300 somrar och vintrar. Gröna blad och ruttnande stam. Tusen fåglars grenar.


Amningstankar

Jag sitter i hammocken och ammar. Solen värmer i ansiktet och jag gungar med nakna fötter. Jag tänker att jag ska bli mindre duktig. Sänka kraven. Skratta mer. Att jag vill ha rött hår och kläder med färg. Att jag vill fylla min trädgård med blommor och plantera fler träd. Att jag vill resa, flyga över hav och berg och visa Vega hur landskap med moln ser ut. Kanske ska jag sova mer. Rita oftare och kanske köpa en drejskiva.


vårdag

 
Vi körde till Karlshamn, lille namnlös, Johan och jag. Vega var på dagis, men allt vi handlade var till henne. Vi fastnade för en kaklad vägg och så gick vi vid havet och hörde fiskmåsarna skrika. Den är här nu, våren. 

snart

 
Det är inte så långt kvar nu. Till grönt och till fågelsång. Till barfota och till gräs mellan tårna. Till ljusa kvällar och varma vindar. Inte så långt som man kan tro. Två månader till juni. Marken luktar redan jord som värms av sol. Snart är sunkgrönt illgrönt.
 

Vårtecken

Idag lyste solen på oss och genom snöns hårda skare stack små, gröna blad upp. Tulpaner, krokusar, pärlhyacinter ropade att de var på väg.

I brevlådan låg ett prenumerationserbjudande på en trädgårdstidning och på ICA möttes jag av fröstället. Snart, snart.


Om bitar på plats...

Den här hösten, den här graviditeten, har jag varit tröttare än vad jag trodde var möjligt. Jobbat, pluggat, pendlat, mammat. Bitit ihop och kämpat. Varit väldigt glad för det jobb jag haft, men oroat mig lite för hur det ska bli sen. Suttit sena nätter och skrivit uppsats. Lämnat in och opponerat.
 
Bitar har fallit på plats. En efter en. Jobbet blev förlängt graviditeten ut. Uppsatsen gick bra, några mindre kompletteringar bara. De lämnade jag in igår. 
 
För några veckor sedan gick jag på intervju. Jag och magen. I fredags gick jag på intervju omgång nummer två. Idag fick jag besked om jobb. Heltid, tillsvidare. Fem minuters gångväg hemifrån. Lite för bra för att vara sant och jag är så otroligt glad, motiverad och lättad.
 

Lilla My


Lilla My gick till dagis och träffade prinsessor, skelett, Darth Vader och en pirat. Väldigt stolt var hon över sin knut och sin klänning.

Om januari...

Januari kom. Inlindad i prestationer och vakna nätter. Jag vet inte ens om jag sov. Snuddade vid kudden känns det som. Försökte mest bara få saker gjorda. Ur världen, tack och hej. Så här långt har det gått hyfsat, eller kanske ganska bra, men en del återstår.  
 
Sen när allt var inlämnat och allt var skrivet, då sov jag. I två veckor har jag gått lite som i dvala och somnat tidigt. Sagt förlåt till barnet i magen för alla dagar jag inte tänkt på att det funnits där och på att jag borde ta det lugnt. Sagt förlåt och lovat bättring. Och så har jag hållit mina tummar hårt och hoppats på saker. Det gör jag fortfarande och snart vet jag, då berättar jag mer.  
 
Januari hejdå, jag kommer inte att sakna dig.
 
 
 

Lägenhet till salu

I två och ett halvt år bodde jag i Karlskrona och jag är rätt säker på att jag aldrig kommer att bo i ett bättre läge. Alldeles intill havet, med skogen runt hörnet och med cykelavstånd till centrum. Fast det fina med Karlskrona är att stan är fullspäckad med sådana lägen. Ett fb tips kom med den här lägenheten. Visst är den fin!?

Nära där vi bor...

...ligger ett gult och rätt så förfallet hus. Att det är på väg att säljas har jag vetat ganska länge, men först nu kom det ut på hemnet. Det är en hel del att göra och samtidigt en hel del charm att bevara. Kanske går jag bort på en visning för det är så fint. Ett minus är att husets närmsta grannar har papegojuppfödning på andra sidan staketet.
 
 
 

Om snart

 
Imorgon opponering. Idag ett spännande möte. Lite som att jag sträcker ut handen och klappar lite på saker jag vill ha. Om bara tentan bli godkänd, opponeringen blir bra, exjobbet blir godkänt och om bara det där mötet tar mig dit jag vill. Då kanske allt löser sig. Fast jag är inte där. Inte än. Sista pluggnatten, sista rycket nu. Sen är det hejdå till 225% arbetstempo och hej livet. Håll tummarna för mig imorn.

slutspurt och lidande

Klockan är kvart i ett på natten. Jag sitter uppe och pluggar för jag vet inte vilken natt i ordningen. Tentan är på torsdag och jag har en dag på mig att läsa in en inte helt oansenlig hög med litteratur. Jag har kommit halvvägs i bästa fall. Kanske är jag för trött för att ro det här i land. Kanske är det nog att jag lämnade in en masteruppsats på 23 000 ord förra veckan. Kanske är det nog att jag skrev två tredjedelar av dem i december. Kanske är det nog att jag jobbar, är gravid och har småbarn men just nu känns det som att jag snubblar på mållinjen. Jag vill ju så gärna ha min examen. Nu. Kanske är det därför som allt verkar låsa sig, som att jag inte ens förstår det jag läser. Jag fick ett litet bryt ikväll, grät en stund, bet ihop och satte mig igen. Tenta på torsdag, opponering på tisdag. 32 timmar kvar tills tentan, oceaner med tid...

ren vilja och jävlar anamma

Det är sent. Alldeles för sent och jag ska sova. Jag läser till tentan som jag har på torsdag och tänker att allt som behövs är lite jävlar anamma och så fixar jag examen nu. Jävlar anamma, sömnlösa nätter och gråtrötta dagar fulla med plugg och jobb. Januari, vi kan väl vara färdiga med varandra snart?

Om hemma

Huset har inte hämtat sig från rokaden. Plötsligt och äntligen är vi mitt inne i inredningsfasen. I puffa-kudd-skedet. Tog oss bara två och ett halvt år att nå hit. Nu ser det mest tomt ut och vi letar stora mattor, teakbord, tavlor och taklampor. I helgen loppishandlade jag två nya mässingslampor och glödlampor från Claes Ohlsson.

nyårsdagen

Vi vaknar till resterna av en fest. Koppar med intorkat kaffe. Stolar vid fönstret för bästa raketutsikten. Leksaker på golvet och borden. En dotter som sovit i sin svarta paljettklänning och rosa pyjamasbyxor. Klänningen, igår ville hon inte ta på den, idag får jag inte ta av den. Välling framför Rasmus på luffen.
 
Jag städar ut julen. En gran med mer barr under än på. Putsar bort små, kladdiga händer från fönsterrutorna.
 
Vi går en långpromenad i en gråblöt skog. Snart ska vitsippor blomma här. Snart ska alla blöta löv försvinna, men idag är här tyst och grått. Jag plockar blåbärsris och ropar på en hund som alltid går passgång. Vi säger inte så mycket idag och alla sover middag. Det var en fin kväll igår och jag hoppas det blir ett fint år i år. 
 
Gott Nytt År till er alla!
 
 
 

om jag klarar...

Uppsatsen, nu är det du och jag i några timmar. Du och jag och tredje omgången kola som puttrar på spisen. Planen är att du ska möta handledaren imorn eller i övermorgon. Troligen i övermorgon. Förhoppningsvis har vi en kort dejt i mellandagarna du och jag, men sen åker du in. Bannemig!
 
Sen ska jag hinna så mycket, få tid i drivor. Det blir första gången sen jag vet inte när som jag bara kommer att jobba heltid, inga dubbla studier, inga jobbhelger utöver studier, bara heltid. Så mycket jag längtar efter att få göra. Börja sy igen, kanske ta upp drejandet och kanske få lite tid vid pianot. Renovera det andra barnrummet. Och såklart, mer tid med Vega. Oj vad vi ska rita och pyssla.

Om att slå in

Det är roligare att ge bort ett fint inslaget paket än ett fult. Här kommer beskrivningen på ett väldigt enkelt inslagningstips som glammar till. Börja som vanligt. Vik ena sidan och tejpa. Om paketet inte är så stort blir det en massa papper över på andra sidan. Klipp inte bort det! Vik det på samma sätt som man viker en smällkaramell. Vik inte hela vägen fram, spara en bit så att du kan lägga upp "viket" på paketet. Sen fästeter du viket med snöret och viker upp viksidorna som en solfjäder. Tejpa eller häfta ihop solfjädern. För text brukar jag använda dymon. 

 

Dec. 13, 2012

Fem våningar ner från mitt kontor och alldeles utanför finns en park. Nu ligger den nerbäddad i ett tjockt lager snö och det knakar och gnistrar. Snön, du stannar väl ett tag till?


Spotify, mage och bebisens säng

Bland kolor, knäck och pepparkakor slår jag till med en låtlista som inte har nånting med den analkande julen att göra. Här har vi redan fått baka den andra omgången lussekatter (Vega bakar lussegrodor, lussedrakar och lussebarba, förvillande lika för den oinvigde) och kokat kolasats nummer två. Veckans hit är krossad polkagris på chokladkola. Gick alldeles utmärkt på chokladtryffel också för övrigt.
 
Sen efterlyser jag gravidlystern. Redan förra gången misstänkte jag starkt att den var en tröstmyt och nu är jag rätt övertygad. Den senaste tiden har jag gått upp ett kilo i veckan (kanske delvis beroende på nämnda kolor och dyl, fast i vanliga fall rår inget på tanigheten), håret känns som elektriskt svinto, huden som sandpapper och ska jag vara helt ärlig skulle jag, om jag inte visste bättre, tro att magen var fejk. Det ser närmast ut som en basketboll under tröjan, och lär väl förvandlas till en pilatesboll innan det hela är över. Förmodligen det närmaste jag varit till något som åtminstonde påminner om ett träningsredskap på väldigt länge. Fast det är klart, jag har ju hund och då får man ju så himla mycket motion... 
 
Vega tror inte alls på att bebisen ligger i magen och sparkas, den hoppar tydligen i sin säng den lilla rackaren. Vilket gör mig lite orolig, ska jag behöva krysta ut en säng också? Sen har hon två namnförslag. Seth, som hennes bästis heter, eller Sune, som grannens katt. Man vill ju ha nåt med lokal förankring.

Hemnet

En gammal skola på Österlen. Gå in här för att se mer. Helt fantastisk!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0