Till dig

Jag såg ut på en askgrå himmel igår. Ett lätt regn rann längs fönsterrutan. Jag såg på lindar som föll. Gren för gren. Bit för bit. Löv som just slagit ut. Nyutslagen prakt i en blå container.

Jag handlade kläder till din begravning. Ett tafatt försök att acceptera det oacceptabla. Ett skrik som fastnar i magen. Bilder jag aldrig har sett men inte kan glömma. Tomhet och uppgivenhet. Minnen. Detaljer. Fragment. Din röst. Dina smala ögons lycka.

Allt är som vanligt, ändå är allt förändrat. Som ett före och ett efter. Som ett annat ljus med andra skuggor.
Jag googlar saker jag aldrig trodde jag skulle läsa. Plockar sönder detaljerna. 

Hur ska jag kunna acceptera att du är borta när det känns som att du är kvar så länge jag vägrar? Så mycket jag önskar att jag gjort för dig, sagt till dig. Det hade varit förmätet att tro att jag hade kunnat få dig att stanna, men jag hade kanske kunnat lindra din smärta en stund och är det inte det en vän gör?   

Fast du är borta nu och jag hoppas att du funnit ro. Hoppas att ditt hjärta ler. Det gör ont att gå in i världen du lämnade efter dig. Det gör ont att du inte är där.

Kommentarer
Postat av: Caroline

Jag har nog aldrig upplevt sorg på det där viset, det är något vackert med det samtidigt som det förmedlar känslan av att det gör så rasande ont.

2014-05-08 @ 20:17:14
URL: http://min.bakel.se
Postat av: Karla

*massa kramar*

2014-05-13 @ 14:08:46
URL: http://possibly.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0