Nattvandrande mammas tankar

Du var ledsen, så jag kom. La dig i min famn och klappade din kind. Kramade dig hårt och lovade att allt var bra. Du somnade om på min arm och jag blev kvar.

Så här ligger jag nu. Känner dina djupa andetag och tänker på hur fort det går. Hur stor du är. Tänker på det där med sömn och på tålamod som tar slut. På hur gnällig jag är ibland.

Du drömmer och hör inte hur jag lovar att bli bättre. Jag vill ge dig allt. Jag vill vara närvarande, fast ibland är allt jag kan tänka på att få sova. Det här med två barn är liksom både fantastisk och underbart, samtidigt som sömnlösa nätter förtär mig.

Nu ska jag hålla om dig hårt och sova här intill. Sova tills lillebror vaknar och vill äta och sen ska jag sova tills du vaknar. Vandra mellan sängar. Vara trött, men tacksam och upp över öronen förälskad.


Kommentarer
Postat av: Una

Just sa kanner jag. Tack!

2013-09-07 @ 01:14:27
Postat av: Anna

Man är ju bara människa. Man sover dåligt och man blir irriterad. Man ser hela tiden någon annans behov och det är utmattande.
Desto viktigare att hinna se dessa små individer och prioritera rätt, men ack så svårt när alla "borden" hopas. Kan jag känna.
Fint beskrivet darling.

2013-09-08 @ 21:23:47
Postat av: Lajsa

Fint Hanna, hoppas det blir bättre med sömnen snart. kram

2013-09-10 @ 10:33:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0