Vårtecken

Idag lyste solen på oss och genom snöns hårda skare stack små, gröna blad upp. Tulpaner, krokusar, pärlhyacinter ropade att de var på väg.

I brevlådan låg ett prenumerationserbjudande på en trädgårdstidning och på ICA möttes jag av fröstället. Snart, snart.


om helgen

Vi åkte till Ystad och havet. Började helgen med spa. Ljudet av kalla vågor utanför fönstret. Långa, varma bad. Februari kändes plötsligt lite lättare.

Söndagen kom och Vega och jag gick på bio. Hennes första. Popcorn och skratt. En succé.

 


Mamma, nu ska du bli maaaassssa ledsen...

Jag hann precis gå av tåget, gå upp på jobbet, hämta ett glas vatten och starta datorn lagom tills telefonen ringde. Vega har kräkt på dagis. Ner igen till nästa tåg, handla blåbärsoppa, hämta Benny och gå till dagis. En väldigt pigg Vega deklarerade att hon hade kräkt både över frukostbordet (grattis alla andra till den upplevelsen), tröjan, byxorna och strumporna. Nu är det ju så att en unge som kräkt inte är särskilt välkommen tillbaka till dagis på två dygn, så även imorn blir vi hemma. Fast med tanke på att vi ägnat den här dagen åt att fika, leka kurragömma, hoppa i sängarna, göra alla alla-hjärtansdagkort och busa i största allmänhet, känns det knappt befogat.
 
Hur som helst huset som imorse såg ut som något gud glömt med leksaker utspridda i ett jämt lager över golvet, skoinferno i hallen och alldeles för mycket tvätt och dammråttor ser nu riktigt fint ut. Benny har varit väldigt nöjd med sällskap, även om det grusades lite av att jag glömde honom utanför ica på kvällen. Jag kom i och för sig på det efter typ trettio meter, men då var det för sent. Hundstackaren hade insett fakta. HAN hade blivit GLÖMD. Allt som kan sloka på en mops med väldigt mycket hud slokade och när vi kom hem ägnade han lång stund åt att sura på mig. Eller sura och sura, bita på mina kläder, tugga lite på en hand när han kom åt och vara allmänt otrevlig. 
 
Vega har snöat in på Ronja Rövardotter, men det är en sak hon inte förstår och frågar gång på gång. Varför rider de hela tiden?! Mamma har de ingen BIL?! Hon säger det lätt medlidsamt som stackare där, behöva harva runt på ett gäng gamla hästar. 
 
Hon har också insett en ny dimension av sitt värde. Mamma, nu ska jag gömma mig och så ska du bli maaasssa ledsen, men sen kommer jag fram och kramar dig och då blir du glad. Vänta, du är inte ledsen än, jag är ju inte klar. Så nu nu är du ääääättteledsen och gåååter och gåååter. 
 
Dagen firades med att jag köpte en slokig tuplanbukett och en allt om historia till Johan på ica, alternativen blev lite begränsade av morgonens tvära kast. En större mängd vaniljhjärtan följde också med hem. Johan köpte däremot en väldigt fin rosenbukett till mig och en sminkdocka till Vega. En hit skulle det visa sig.

om söndag

 
Solen lovar vår idag. Trädens skuggor dansar på fasaderna. Vega sjunger ÅÅÅ mitt hjärta slår. Vi ser Ronja Rövardotter och jag gråter. För att skalle-Pär dör. För att Mattis blir så ledsen när Ronja rymmer, för att Lovis sjunger vargsången, men kanske mest för att hormoner svämmar över. En liten fot trycker, en hand puffar. Jag har ett hus fullt av tulpaner och fönster fulla av ljus och nu vill jag inte se mer snö.
 

Hemnet

Söndagmorgon och Vega dansar och sjunger på golvet medan jag och Johan slösurfar. Vad sägs om det här huset i Göteborg? Inte helt hundra med arkitekturen på utsidan. Tror det skulle vunnit på om vissa delar mjukats upp med trä, fast insidan är fantastisk.

Om bitar på plats...

Den här hösten, den här graviditeten, har jag varit tröttare än vad jag trodde var möjligt. Jobbat, pluggat, pendlat, mammat. Bitit ihop och kämpat. Varit väldigt glad för det jobb jag haft, men oroat mig lite för hur det ska bli sen. Suttit sena nätter och skrivit uppsats. Lämnat in och opponerat.
 
Bitar har fallit på plats. En efter en. Jobbet blev förlängt graviditeten ut. Uppsatsen gick bra, några mindre kompletteringar bara. De lämnade jag in igår. 
 
För några veckor sedan gick jag på intervju. Jag och magen. I fredags gick jag på intervju omgång nummer två. Idag fick jag besked om jobb. Heltid, tillsvidare. Fem minuters gångväg hemifrån. Lite för bra för att vara sant och jag är så otroligt glad, motiverad och lättad.
 

Lilla My


Lilla My gick till dagis och träffade prinsessor, skelett, Darth Vader och en pirat. Väldigt stolt var hon över sin knut och sin klänning.

Maskerad

Igår fick vi veta att det är maskerad på dagis imorn. Idag har vi haft gäster. Inatt har jag pysslat. Overdo, kan man säga. Ska bli spännande att se om Vega vill ta på den alls imorn. Mitt första förslag var nämligen att offra ett lakan och köra på spöke. Den idén gillade hon direkt. JAA, då kan jag skämma alla barnen så dom blir ätteädda!!! Kan ni gissa vem hon blir i den här?


Om januari...

Januari kom. Inlindad i prestationer och vakna nätter. Jag vet inte ens om jag sov. Snuddade vid kudden känns det som. Försökte mest bara få saker gjorda. Ur världen, tack och hej. Så här långt har det gått hyfsat, eller kanske ganska bra, men en del återstår.  
 
Sen när allt var inlämnat och allt var skrivet, då sov jag. I två veckor har jag gått lite som i dvala och somnat tidigt. Sagt förlåt till barnet i magen för alla dagar jag inte tänkt på att det funnits där och på att jag borde ta det lugnt. Sagt förlåt och lovat bättring. Och så har jag hållit mina tummar hårt och hoppats på saker. Det gör jag fortfarande och snart vet jag, då berättar jag mer.  
 
Januari hejdå, jag kommer inte att sakna dig.
 
 
 

Lägenhet till salu

I två och ett halvt år bodde jag i Karlskrona och jag är rätt säker på att jag aldrig kommer att bo i ett bättre läge. Alldeles intill havet, med skogen runt hörnet och med cykelavstånd till centrum. Fast det fina med Karlskrona är att stan är fullspäckad med sådana lägen. Ett fb tips kom med den här lägenheten. Visst är den fin!?

RSS 2.0