Minns du?

Jag sitter på bryggan som vi hoppade från. Där du sa, kom, jag håller din hand så hoppar vi tillsammans. Tror du fick lova en middag också. Jag är ganska feg, du vet. Fast nu ångrar jag att jag inte tog med badkläderna, ett hopp hade kanske fått mig mindre nervös.

Jag äter indiska mat från stället på hörnan, nära där jag bodde. De som har gott bröd, du vet.

Gick förbi huset där jag brukade bo. Fasaden är full av byggnadsställningar och av män med färg. Gården är full av blommor. Andra hundar promenerar på gatan.

Det är märkligt med platser man bott på, skolor man gått på och arbetsplatser man haft, hur det kan kännas som att öppna en tidkapsel när man besöker dem. För sex år sen började jag plugga i Karlskrona, om en timme ska jag skriva tenta. Den sista jag har kvar. Håller du min hand?


Tentaångest

Tenta på måndag. Känslan av att det är kört blandat med känslan av att det är lugnt. Sena nätter. Pluggande varvas med amning. Sista tentan, vill klara. Börjar jobba nästa måndag. Tar en kaka och går och lägger mig. Nej, förresten, tar två.


Mörk himmels dag

Hela dagen har himmeln varit mörk. Åskgrå. Hela dagen har ljudet av motorsåg hörts och ljudet av ett väldigt stort träd som bit för bit landar i en blå container.

Det var ett sjukt träd. Uppruttet, svampangripet och kluvet. Nästa storm skulle kunna välta det. Fast ändå. 300 år föll idag. Under en åskgråhimmel med forsande regn, föll 300 somrar och vintrar. Gröna blad och ruttnande stam. Tusen fåglars grenar.


Nattritande

Tar mig tid. Prioriterar om. Låter disken stå och skiter i att det ligger ett berg av osorterad tvätt i källaren. Tar tuschpennorna och ritar. Känns lite ovant för det var ett tag sen. Ovant, men väldigt kul.


Fönstertvättardag

Vi lyssnar på Bruce. Jag tvättar fönster och skriker lite när spindlarna kommer fram. Bli inte som jag, säger jag. Han skrattar. Fast mest bubblar han bubblor. Och lyssnar på Bruce förstås. 

 


Hem till mamma

Bokade en resa. Hem till min mamma. Jag har saker jag måste göra. Fast ändå, nästan två veckor hinner vi ses. Det är tråkigt att bo så långt ifrån att det är ett projekt att ses. Så långt ifrån att man aldrig har nån vardag ihop. Fast nu ska vi ses och det är fint.


RSS 2.0