Jätten Damberg

Häromdagen var vi hemma hos Johans farföräldrar. Det är alltid trevligt, men kanske lite extra trevligt den här gången. Vega verkade inte tycka det var helt lätt att förstå att gammelfarfar var farfars pappa, lättare blev det inte heller av att det dessutom var pappas farfar. Men efter att ha suttit tyst och tittat misstänksamt på honom ett tag verkade hon godkänna honom ändå. Han var helt enkelt någon som lät henne länsa kakfatet och då var det bra nog. Förutom farmor och farfar var även farmors kompis där och det var hon som av någon anledning ledde in på Jätten Damberg. Du vet väl att du är släkt med världens längsta man Johan, sa hon. Va, han som var 2.73 och står staty i Köpenhamn undrade vi. Var inte han amerikan? Sen följde det några minuter av lika delar förvirring, försök till klargörande och ganska mycket skratt, från främst min sida. Den manliga delen av Johans släkt är nämligen långa som ösregn hela bunten. Till slut visade det sig dock att Jätten Damberg i själva verket "bara" var 2,18 lång. Ett foto grävdes fram och det ser faktisk lite overkligt ut, antar att 2.18 utmärkte sig ännu lite mer i början av 1900-talet.

Tack till Fredric för bild.

Gammalt sim

jag hittade ett gammalt simkort när jag rensade bland papper och foton. Ett kort fullt av sommar och jag drabbades av längtan efter...

att åka färja med varm sommarvind i ansiktet.
sommarkläder
utemöbler med gung
revben på favoritrestaurangen

Känslig mot kål?


I en evig kö på coop muntrade den här vagnen i grannkön upp mig lite. Innehåll: två jumbosupermegapack med toapapper, ett kålhuvud och ett revben från delikatessen.

Fredag

Hela förmiddagen har det vräkt ner från en snötyngd himmel och vi har plockat och städat här hemma. Nu droppar det från taken och gräset tar överhanden i kampen med det vita. Vi plaskar i vattenpölar med motvillig hund släpandes efter oss och så går vi ner på stan och jag handlar ett par manchestershorts och längtar efter sommar. Helgen ska tillbringas på spa med fin vän och det ska bli fint må ni tro.

Bara så ni vet...

Nu syr jag för fullt igen och snart kommer tunikor i storlek 104 upp i HANNANONIEN BUTIK!

Bitterljuvt

Skogen är kall, grå och lite blöt. Fågelbona väntar på ruvande fåglar och blå ägg. När vi kommer hem sitter en fjäril på trädgårdsgången. Den rör sina vingar som om den flög, men sommarvinden är inte här än. Jag vill ta in den, men hur räddar man en fjäril? Nu dör den långsamt i all sin prakt.

Senaste veckan

Har jag kastat ut julen, men sparat amaryllisen.
Förklarat för Benny att Beach 2012 kan komma snabbare än han tror och han har lite att göra innan dess.
Pluggat och undrat varför solen alltid skiner när man har hemtenta.
Låtit en död buketter stå kvar i flera dagar. En död tulpanbukett är trots allt en tulpanbukett och det är bättre än ingen.
Tagit paus och letat efter våren i trädgården. Hej Kronärtskocka, varför växer du redan?
hittat lökar på väg upp.
och sörjt att Snödropparna var slut när jag skulle handla lökar, kan man köpa dem i kruka och plantera?

best of hemnet

Har ni sett att hemnet har en inspirationssida?, här är ett gäng bilder som jag gillade där.


teckningar

Hittade lite bilder som först var föreläsningskladd, sen var tänkta att bli en almanacka och sen hamnade i en systemetpåse i en byrålåda och nu kom några av dem hit. Kanske har jag visat dem innan, men jag visar dem ändå. Oavsett om jag ska skriva eller teckna gillar jag svart tusch på tjockt papper. Nu, tillbaka till hemtentan.

vill ni veta vad jag läser?

"Att hävda att vårt sätt att uppfatta verkligheten är strukturerad genom diskurser innebär dock inte, vilket torde stå klart efter den ontologiska diskussionen, att de är strukturer som determinerar innebörd, mening och handlande. Utgångspunkten är istället att det råder en kamp om hur vi tillskriver mening och innebörd åt det som vi upplever som verklighet. Olika diskurser formuleras och tävlar om att tillskriva mening åt det "verkliga" (Torfing 199:86)."
...gäsp!

pluggsällskap eller nåt

Bilderna är tagna med datorn. De första två igår den tredje nu precis. Men för all del kom och sitt, jag pluggar lite här bakom bara...

pluggdag

Eftersom jag var mammaledig en termin och skolan roat sig med att kasta om ordningen på kurserna så skriver jag en omtenta till en kurs jag inte gått nu. Läser och läser och Benny tycker att jag är hysteriskt tråkig och alternerar ryggvändning med bläng.

sovrummet

Väggarna är klara, men rummet är naket. Ni får nöja er med det här så länge...


stranden

Vi packade en picknick som nog skulle räcka för en vecka i fjällen. Åkte till havet och kände hur solens strålar värmde. Jag kan vänja mig vid det här, behöver inte alls ha någon snö, bara vår nu tänkte jag.

trädgårdslängtan och hemnet

...på tal om buxbom... Vår trädgård ser lite ut som en fängelsegård, en trist mur, ett halvdött äppelträd och en gräsmatta. Jag pimpade den med ett trädgårdsland, rev upp de dåligt planerade rabatterna och öste ner sex kilo vårlökar och Johan gav gräsmattan ett välbehövligt ansiktslyft, men det är så mycket vi vill göra. Trädgården här skulle gärna få flytta in runt vårt hus. Även detta hemnet och du hittar det här.

hemnet

 

 

 

 

Hemnet igen, ett beroende, jag vet. Det här huset ligger i Karlskrona, se mer av det r. Jag ser med visst avund på buxbomsbollarna. Ända sen vi flyttade till hus i augusti förra året har jag känt ett nytt begär smyga sig på. Jag vill formklippa buskar. Jag lägger det till högen med oförklarliga längtanden där även lusten att någon gång få plocka hjortron finns. Jag har kommit på så många platser i vår trädgård som skulle få ett lyft av en liten formklippt buxbomshäck, en boll, eller varför inte två.


En julhälsning från -83

 

Min mamma skickade ett mail med en bild på mig och mina två storasystrar Jenny och Maria, från julen -83. På bilden håller jag min docka, Gojgoj, som mamma sytt. Jag antar att nattlinnena är julklappar fast jag vill minnas att vi hade likadana kläder ganska ofta. Något jag inte kommer att upprepa om vi får fler barn btw...


Nytt år

Vi promenerade till parken på isiga vägar som tinade i solen. Himlen var blå och ljuset lågt. Rosorna vågade öppna sina sköra knoppar, fast frosten sa vänta. Vi matade fåglarna och Benny tyckte att det var skam på torra land att ge hans bröd till den skrikande, flaxande skaran. Sen gick vi hem och gjorde oss fina och tog bilen till vänner som bor på en ö i sjön på andra sidan av åkrarna. Det var en fin kväll med vänner, mat, bubbel och fyrverkerier.
Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt år!

RSS 2.0