Vega

-jag känner mig så liten mamma.
-ja, du är ganska liten, och det tycker jag är rätt mysigt.
-mamma, jag är faktiskt ätteliten.
 
 
-Mamma.
-Ja.
-Du kör för fort. Du får inte göra det. Pappa får köra istället.
-Det är lite svårt eftersom pappa är hemma. Dessutom kör jag inte alls för fort.
-Jo...
-Mamma du ska sitta här bak med mig.
-Det är också lite svårt eftersom jag är den här enda här som kan köra.
-jag kan inte.
-Nej, precis.
-pappa är hemma.
-ja
 
 

dagen efter

Julen är fin. En hit till och med. Kan sammanfattas med mat och familj. Idag, inga ambitioner och mycket lek med julklappar. Gos och mjukiskläder i perfekt harmoni. Ute är snön borta och jag letar efter snödroppar, små, små blad. Fast jag vet att det nog är för tidigt. 

Jul

 
Så, kom den äntligen. Julen. Senaste veckan har varit intensiv med uppsatsskrivande fram till småtimmarna, sen upp vid sex och iväg till jobb. Övertid för att hinna allt och sen hemma till kvart över sju för att vara mamma en stund innan mer uppsatsskrivande. Men imorse vid fem skickade jag iväg den till handledaren. Äntligen, det också. Det är märkligt när man sitter så intensivt med något att man till slut inte vet ifall man producerat skräp eller bra. Båda allternativen känns fullt möjliga.
 
Nu ska jag sova om jag bara orkar borsta tänderna och gå upp för trappan först. Snälla handledare säg att den är bra, så jag slipper skriva mer på eländet!
 
Nu tänker jag njuta av att ha den ur världen i några dagar i alla fall. Imorn är det julafton och det ska bli fantastiskt roligt! 
 
Hoppas ni alla får en god, rolig, klapprik, matfylld, kärleksspäckad, fröjdefull, rofylld och vit jul!
 
 
 
 
 

om jag klarar...

Uppsatsen, nu är det du och jag i några timmar. Du och jag och tredje omgången kola som puttrar på spisen. Planen är att du ska möta handledaren imorn eller i övermorgon. Troligen i övermorgon. Förhoppningsvis har vi en kort dejt i mellandagarna du och jag, men sen åker du in. Bannemig!
 
Sen ska jag hinna så mycket, få tid i drivor. Det blir första gången sen jag vet inte när som jag bara kommer att jobba heltid, inga dubbla studier, inga jobbhelger utöver studier, bara heltid. Så mycket jag längtar efter att få göra. Börja sy igen, kanske ta upp drejandet och kanske få lite tid vid pianot. Renovera det andra barnrummet. Och såklart, mer tid med Vega. Oj vad vi ska rita och pyssla.

om tomten...

- Tror du tomten kommer på julafton Vega?
- Jaaa!
- Ja, det tror jag med, för du har ju varit jättesnäll.
.....tystnad och väldigt bekymrat uttryck....
- tomten kommer inte
- Nähä, varför inte?
- Jag ha busa ättemycke! 
 

Om att slå in

Det är roligare att ge bort ett fint inslaget paket än ett fult. Här kommer beskrivningen på ett väldigt enkelt inslagningstips som glammar till. Börja som vanligt. Vik ena sidan och tejpa. Om paketet inte är så stort blir det en massa papper över på andra sidan. Klipp inte bort det! Vik det på samma sätt som man viker en smällkaramell. Vik inte hela vägen fram, spara en bit så att du kan lägga upp "viket" på paketet. Sen fästeter du viket med snöret och viker upp viksidorna som en solfjäder. Tejpa eller häfta ihop solfjädern. För text brukar jag använda dymon. 

 

Dec. 13, 2012

Fem våningar ner från mitt kontor och alldeles utanför finns en park. Nu ligger den nerbäddad i ett tjockt lager snö och det knakar och gnistrar. Snön, du stannar väl ett tag till?


Spotify, mage och bebisens säng

Bland kolor, knäck och pepparkakor slår jag till med en låtlista som inte har nånting med den analkande julen att göra. Här har vi redan fått baka den andra omgången lussekatter (Vega bakar lussegrodor, lussedrakar och lussebarba, förvillande lika för den oinvigde) och kokat kolasats nummer två. Veckans hit är krossad polkagris på chokladkola. Gick alldeles utmärkt på chokladtryffel också för övrigt.
 
Sen efterlyser jag gravidlystern. Redan förra gången misstänkte jag starkt att den var en tröstmyt och nu är jag rätt övertygad. Den senaste tiden har jag gått upp ett kilo i veckan (kanske delvis beroende på nämnda kolor och dyl, fast i vanliga fall rår inget på tanigheten), håret känns som elektriskt svinto, huden som sandpapper och ska jag vara helt ärlig skulle jag, om jag inte visste bättre, tro att magen var fejk. Det ser närmast ut som en basketboll under tröjan, och lär väl förvandlas till en pilatesboll innan det hela är över. Förmodligen det närmaste jag varit till något som åtminstonde påminner om ett träningsredskap på väldigt länge. Fast det är klart, jag har ju hund och då får man ju så himla mycket motion... 
 
Vega tror inte alls på att bebisen ligger i magen och sparkas, den hoppar tydligen i sin säng den lilla rackaren. Vilket gör mig lite orolig, ska jag behöva krysta ut en säng också? Sen har hon två namnförslag. Seth, som hennes bästis heter, eller Sune, som grannens katt. Man vill ju ha nåt med lokal förankring.

bröllopsdag

Idag har vi varit gifta i två år. Det firades med blommor och middag ute. Vega deklarerade olika faktum högtidligt som; att vi var på restaurang (självbevarelsedrift gör att vi oftast väljer tillfällen utan tvååring när vi vill gå ut och äta), att hon just hade rapat och att det snart kommer glass och med en fråga på repeat: Mamma NÄR kommer maten? Väl hemma somnade hon på soffan innan jag ens hann säga tandborste. 

Snövägran

Benny gömmer sig bland kuddarna i soffan. Trycker ner huvudet så mycket han kan när jag ropar. Bara två små tassar och en trubbig nos sticker fram. När jag lyfter honom till dörren ligger han på rygg med tassarna i luften och fejksnarkar.

Jag tar på honom kopplet men släpper det för ett ögonblick för att ta på Vega mössan. Den annars så sävliga hunden tar vara på ögonblicket i sann carpe diem-anda. På en sekund har han sprungit bort till soffan igen och gömt sig under den. Kom nu, andra hundar skulle redan stått vid grinden vid det här laget, klagar jag medan jag med kopplets hjälp halar ut den motvilliga hunden från gömstället.

Jag öppnar ytterdörren och han sätter ner dubbarna i golvet och tittar på mig med fast beslutsamhet i blicken. Aldrig, jag gör det inte, jag går inte ut i det där vita eländet, säger ögonen. Fast jag lyfter ut honom och tvingar med honom. Vega får åka pulka till dagis och ett bubblande skratt får mig att vända mig om. Benny, den late opportunisten, har sett sin chans och hoppat upp i pulkan och sitter bakom henne. Han får åka en stund och vi skrattar Vega och jag, men när jag stannar för att fotograferar kravlar han lite förläget ur och går buttert, långsamt, långsamt med till dagis...


Hemnet

En gammal skola på Österlen. Gå in här för att se mer. Helt fantastisk!

om nu


 
Så kom den äntligen. Vintern. Och med den kom ljuset som fattats.
Vi åker pulka på tom skolgård och äter lussekatter och chokladkola framför brasan.
Dagarna rusar iväg med jobb och uppsats. Jag gör intervju efter intervju och plöjer handelsdokument och vetenskapliga texter. Vet ni, det finns en liten strimma hopp att jag faktiskt kan lyckas få in uppsatsen i tid. Bara tanken gör mig euforisk. 
 

Advent

Ända sen jag var liten har jag gått i kyrkan på första advent. Så även i år. Bilden av familjen-gör-saker-tillsammans-och-skapar-fina-traditioner grusades av en påhälsning av fröken trots. Ni vet, man har en idé om hur fint och trevligt allt ska vara. Lussekatterna är bakade, pepparkakorna likaså (båda dessa bak med en supernöjd dotter), varm choklad med grädde, varma frallor till frukost. Mormorsbesök. Till och med snön var på plats. Allt frid och fröjd tills det är dags att gå och allt är neeeeej. Liten fröken trots ligger i snön, arg, skrikandes med snor överallt och ska iiiiiiiinte åka pulka (pulka ingick i den idylliska bilden av dagen) inte åka vaaaaaagn, inte gå hälv. Far och dotter fick stanna hemma. Den senare surade på sitt rum, något jag imte hoppas blir en tradition. Så, mamma och jag gick själva. Fint var det i alla fall och när vi kom hem möttes vi av en glad och lite skamsen Vega som följde med på pulkaåk och sen pyssel med apelsiner och nejlikor. Slutet gott, eller vad säger man... Går det att beställa ett slut på trotsen lagom till bebis ploppar ut?

Livstecken

Dagarna går i ett och ljuset fattas mig. Jag jobbar, skriver uppsats, julfixar och livspusslar allt vad jag kan.
 
Hejdå november, du kommer inte att vara saknad. Hej december kom och mys med oss! Kom glögg och julpyssel. Kom hyacinter i drivor. Kom överpyntad gran. Kom julpyssel från dagis. Pepparkaksbak och lussekatter kom julskinka och brunkål och kom kravlösa ledighet (eller nja ledig och ledig uppsatsen ska helst in 4/1... föga troligt just nu dock). Kom apelsiner och clementiner och nötter vid brasan. Kom jul! (Bilden är från Kristianstads torghandel.)
 
 
 
 
 

RSS 2.0