om vattenpölar

Det är nånting med vattenpölar. Någonting med barn och ett fullständigt fokus. Hon ser den direkt när vi går och springer genast dit. Hoppar så det stänker över de randiga strumpbyxorna. Hoppar och skriker av förtjusning. Just där och då finns ingenting annat. Världen har stannat. Lyckan är total och fast det inte är något särskilt stort så tänker jag att jag kommer att minnas det här ögonblicket. Att om mitt liv passerar i revy nån gång, då kommer de här bilderna och ljudet av hennes lycka och vattnet som stänker att finnas med.

Mer praktisk än snygg?

Dagis för ett tag sen. Vega och jag hade varit ett ärende innan, så jag lämnade henne med bil. När jag hämtade henne på eftermiddagen kom jag på att jag ju inte hade någon vagn på dagis utan hemma i bilen. Lite lätt uppgiven över tanken att traska hem med Benny och Vega utan vagn suckade jag lite för personalen. Men vi har en vagn som du kan låna sa ängeln till förskolefröken. Hon hämtade den och ursäktade sig för att den var så ful. Och det var på sätt och vis en berättigad ursäkt, för den var ful, typ blinddesign ful. Det gör verkligen ingenting alls sa jag, jag är bara väldigt tacksam att jag får låna den. Ja, jag har förstått det, sa hon, att du är mer för funktion än hur det ser ut. Eeeh, ja typ, sa jag och skrattade hela vägen hem.

idag

Med rödvinsläppar och trötta ögon går jag och lägger mig. Hela dagen har jag försökt skriva tenta och vara duktig, men det är inte lätt att vara duktig när det är tråkigt. Så jag har ätit ohyggliga mängder plockgodis och äppelpaj och berömt mig själv. Mycket. Nu är jag klar, eller nästan i alla fall. Grannen har hunnit bygga ett dubbelgarage det tog en hemtenta ungefär. Sen kom min man hem och vi gick på restaurang och det var fint. Vi var de enda gästerna  och hela rummet var fullt av bord med dukar och levande ljus, bara för oss liksom. Vi pratade och skrattade så där som man gör när man inte matar barn och torkar snorig näsa. Vega är hos farfar idag och imorn och det känns lite lyxigt med bara oss. Nu sover jag nästan, tänk en hel natts sömn. Benny, våga inte sno min kudde i natt!

Om jag tränar...?

Njae, men jag har ju hund. Då kommer man ju ut, ja oj vad man kommer ut... Ja, så det blir ju lite som att träna... Typ...


Bring it on

Ny dag, lite bättre sömn och en helt ny motivation. Jag bävar för måndagen och tisdagens muntliga tenta, men har läst igenom hemtentan och det finns hopp. Så, ett stort paket chokladflarn, ett stort paket nyponsoppa, vaniljhjärtan och frukt och jag är redo. Uppskattat som julklappar i juni eller godis en tisdag är den MacBookPro lånad av familjen Brodd, som nu står på mitt skrivbord. Nej, förresten, bättre än så. Tack, igen! Ikväll blir det ålagille, men i övrigt går jag nog i socialt ide ett tag framöver.

Vill tacka...

Idag brast det lite. Det här med att vara småbarnsmamma, dagisförkylningar, nätter med dålig sömn, pendlande tio timmar i veckan, två kurser som jag tycker är ganska tuffa, en trasig dator och för lite tid men ändå en massa timmar vid skolans datorer som inte fungerar och en uppgift som jag ville göra bra, men som jag fick lämna in halvdan till följd av datorstrulet, med komplettering som följd. Det och en hel radda annat blev för mycket och idag kände jag mig liten och grå och stressad. Imorn delas en hemtenta ut, den ska in om en vecka. Imorn ska jag också till Karlshamn och kolla Vegas ögon (inget allvarligt bara kolla så hon inte ärvt ett synfel jag har som kan rättas till om det upptäcks tidigt). Måndag, tisdag muntlig tenta och nu, en komplettering som ska in om två veckor. Nästa vecka blir det dagis femtio timmar för Vega, så ve mig om jag inte fixar tentorna! Då, när man känner sig minstast och uslastast i hela världen, då är det väldigt fint att ha världens bästa vänner som säger; stanna där du är vi hämtar dig och sen låter en vara liten en stund. Tur för mig att jag har just de vännerna. Camilla och Håkan, tack!

morgonsysslor

Barnets färdigheter denna veckan
Klättra upp på matbord, öppna kritpaket och rita på nyslipat, nyoljat bord.
Var befann sig då den oansvariga modern de ca 20 sekunderna detta tog? I hallen i full färd att klä på sig ytterkläderna och samtidigt leta skor i storlek 22 och hundkoppel, som av okänd anledning numera hittas i grytor, under soffa eller varhelst de trivs för stunden. Barnet ifråga blev inte alls nöjd över att bli avbruten i sitt konstnärliga skapande och modern fick således klä på ett barn som snurrade som en exorsistunge och skrek därefter. Dock övergick det till tyst surande då hon med napp mutats ned i vagn och promenad mot dagis inletts.
Herr Hund hade inga som helst planer på att gå ut och fick släpas bakom vagn och trött mamma, där gjorde han sitt bästa att imitera en betongklump, en konst han utvecklat till fulländan. Inte heller gick det bättre efter att vagn och barn lämnats och därför fick modern springa till tåg som hanns med med en minuts marginal.

Vegas rum











I Vegas rum lyser morgonsolen in. Ljuset är gult och varmt och jag tycker rummet blev så fint. Det är inte helt klart, men nästan, fönstret ska isoleras och få lister. Kristallkronan är en present från Johans farföräldrar. Tapeten är från tradera. Skrivbordet är mitt första loppisfynd, jag var kanske fem år och det har hängt med mig sen dess. Bollamporna köpte jag i Paris med Vega i magen och tavlorna är loppisfynd. Vimplarna har jag sytt av gamla örngott.

Donna Wilson





Hon dyker upp lite varstans, Donna Wilson, i tidningar och på bloggar, överallt ser jag hennes roliga kuddar och figurer. Jag har tipsat om henne förut, men det var så länge sen och nya läsare har tillkommit, så för de som inte hittat henne vill jag tipsa. 2003 öppnade hon sin butik efter att ha avslutat sina studier på Royal Collage of art. Första laddningen av stickade, fantasifulla djur sålde slut direkt och intresset för hennes produkter ökade. Idag har hon ett flitigt gäng medarbetare som hjälper till att producera en massa roliga produkter. Kolla in för att handla, eller bara för att bli inspirerad. 


Benny och Vega



Hittade också en annan bild när jag gick igenom telefonen. Det var några månader sedan den togs, men det är fortfarande en favoritsyssla att ta på Benny koppel och gå på promenad. Som vanligt ser den ena lite mer nöjd ut än den andre...

Oigenkännerlig?

Anna frågade om det händer att man hittar bilder på sig själv där man inte känner igen sig. Jodå, den här hittade jag när jag gick igenom. Ca tio kilo klenare ser jag ut och om det beror på ljuset, den obarmhärtigt tidiga morgonen eller det tämligen misslyckade försöket att se avspänd ut och fota spegelbild samtidigt, låter jag vara osagt, men varsågod Anna...



Jag har hört rykten...


Jag har hört att det finns hundar som till och med vaknar när man lyfter dem. Jag har hört att det finns de som man inte behöver väcka på morgonen. Jag har också hört att de finns de som inte somnar om, utan stiger upp utan tjat. Jag har hört om hundar som blir glada när man ska gå ut och inte gömmer sig, eller snarkar högre när man ropar. Jag har hört att en del till och med kommer och hälsar när man kommer hem, oavsett hur bekvämt de ligger. Men det är ju bara vad jag hört.


några klänningar



Så här ser de ut, klänningarna som jag syr just nu. Jag har snöat in på lite olika varianter av samma modell. Förälskat mig i långa randiga muddar och blommigt tyg. Det finns en hel drös till i samma modell o så syr jag förklädesklänningar, haklappar och lite annat också, men det får ni se nån annan gång.

RSS 2.0