sådärja!



Då var deklarationen inne. Lite godis på det och så sova! Imorn finbesök från Norrköping och Stockholm!


Hej bloggen

förlåt, men jag hinner inte riktigt nu. Det händer så mycket och Vega sover så lite. Nästan hela nätterna sover hon, men på dagen bara nån liten kvart då och då. Vi fixar i trädgården och här inne. Skurar trägolv med såpa och tvättar mattor som torkar i försommarsol. Fyller ögonen med vitsippsbackar och knoppande bokskog. Om man lyssnar riktigt noga kan man höra hur det knäpper när löven spricker. Vi umgås med vänner och grillar i trädgården. Benny har träffat en ny tjej och om vi inte passar oss blir det kanske mopradorer snart. I trädgårdslandet börjar det försiktigt spira och jag vattnar flitigt. Jag lägger luktärtsfrön i blöt och pillar ner överallt där jorden är bar. Man ska kapa vid andra ögat säger svärmor, då blir de som finast. Och snart är det bröllop, ett helt gäng faktiskt. Jag letar klänningar och önskar mig tid och tålamod att sy. Nu ska vi ut. 






I dagarna två

Benny har fyllt år. Fyra stycken. Hans födelsedagar gör mig alltid lite sorgsen, i sann glasethalvtomtanda och jag kan inte låta bli att undra länge den här alldeles underbara lilla varelse kommer att stanna hos oss. För jag tror att jag kommer att gå sönder lite grann, eller ja, ganska mycket den dagen han går. Fast det vet ju inte han som njöt till fullo av att dagen bjöd på både baconleverpastej, grillat och sylta. Kvällen avrundades med en åttatimmars eldning av en päronstubbe som vi stört oss på sen i höstas. Kanske inte det mest tidseffektivaste, men helt klart det mysigaste sättet att ta bort den på. Och sen kan jag inte låta bli att visa glasögonbilden som vi inte kan sluta skratta åt.








Glad Påsk!







Titta alla barn nu finns det godis i huset. Annat än på Halloween då ni fick välja och vraka bland bruna bananer och skrumpna clementiner. Fast skynda er, hemmamammor har en hög godiskonsumtion! Och vill ni ha sällskap till Blåkulla, så är den lilla människan i hemmet redo. Och om kvasten är stark medföljer även litet, lätt tunnformat djur.

Loppisfynd







några av de senaste helgernas inköp.

Tre generationer Emenius och så Benny







Min mamma har varit här i helgen och vi har tagit igen lite av de tre månader som gått sen sist vi sågs. Tre månader! Nej du mor, det här får vi bättra på.


En alldeles vanlig, sällsam gåva

Du lilla underbara, får jag hålla om dig när du somnar? Får jag ligga här intill och höra hur du andas och på ljudet av nappen som rör sig allt långsammare? Får jag känna din doft och memorera varenda lilla del av dig. Får jag klappa din kind, fast du har somnat? Får jag vakna med dig och mötas av ditt leende? Tänk vilken rikedom jag har.

nattilsk

I natt vaknade jag av en dröm och var alldeles arg. Jag minns inte drömmen, bara att jag vaknade med den här meningen i huvudet. "Vega ska inte ha några foppatofflor, jag skiter i hur bekväma och praktiska de är, ingenting kan väga upp den fulheten." Varför detta blommade upp på natten vet jag inte, men då kändes det viktigt. Inga leksaker som låter som mobiltelefoner heller, tänkte jag vidare och definitivt inga Gessleskivor. Så är det bara, tänkte jag och somnade om. Och faktiskt, så är det bara.

bloggtorka



Det bloggas inte så mycket nu. Vi har fullt upp med att välkomna våren. Fika på verandan, känna på tussilagon, så, vattna, äta picknick på (och intill) rosa filten. Fick förresten svar på tentan idag och är grön, attans vad skönt! Och just det, Familjen Brodd, tusen tack för paketet, hujeda mig vad glada vi blev!


om trädgården

Jag jobbar på i trädgården. Plöjer glansiga magasin och skiter i att såraderna inte blir så raka. Tänker att det blir lite som när man syr eller stickar och nån säger att det ska synas att det är hemmagjort. För det kommer nog att synas lite. Fast det kommer att bli så fint om allt bara vill ha vänligheten att gro och om Benny kan sluta springa i det nysådda och Vega sluta krypa i det. Då, i så fall, blir det säkert jättefint. Och så har jag bestämt mig för att köpa vår första ros. En Flammentanz. Så här fin kan den blir (bildkälla)


Bulldog och nya jeans







Jag har nya jeans och och jag tror minsann redan de är favoriter. Vi får besök av goaste bulldogvalpen och det blir inte mycket sötare än så. Eller trevligare heller för den delen, för med sig hade han en av mina bästa vänner. Och just det jag tror att Vega jobbar på sitt första ord. babababa papapapa säger hon och jag svarar mamama.


Vindkraft





För några år sedan åkte jag tåg med Benny och träffade en tjej som berättade att hennes bror alltid velat ha en mops. Hon fick mitt nummer och hennes bror hörde av sig. Han kom med sin flickvän och vi gick en promenad och pratade hund. Inget mer med det. När vi flyttade hit mötte vi ett par med en labrador som gillade Benny. Hon tror att det är min brors hund, sa tjejen som ägde henne. Vi sprang på varandra flera gånger och efter ett tag kom vi på att vi hade barn i samma ålder, hon jobbar som planarkitekt, samma jobb som jag utbildar mig till och att det är bara två hus mellan oss. Åh, sa jag, då bor ni i huset med vindkrafverken i fönstret, de är så himla fina! Tydligen inte helt lätta att få tag på för mig dock. Hur som helst, när hennes bror var och hälsade på kom de förbi så att mopsarna kunde leka och då kom vi ihåg mötet för några år sen och att vi hade träffats på tåget. Liten värld med andra ord. På min födelsedag fick jag en present och gissa om jag blev glad!?


NETTO och mygelvågen

Idag handlade jag på Netto och gjorde en liten upptäckt. Kassörskan råkade slå in naturgodis som nötfärs. Gjorde sen en retur och slog in rätt. Inget särskilt med det, men det spännande var att trots att påsen låg stilla på vågen så ändrades vikten. Nötfärsen för 49kr/kg såldes som 0.170 kg, returnerades som 0.165 kg och som naturgodis för 119kr/kg vägde den 0.180 kg. Pengaskillnaden är givetvis helt oviktig i sammanhanget, eftersom det rör sig om så lite, men det som är spännande är hur något kan väga 15 gram mer då det blir en dyrare vara och varför den är tyngre när man handlar än när man lämnar tillbaka.


No more babysim! Baskemig!

Då har man genomlidit ytterligare ett simpass med bebis. De senaste gångerna har varvats med frånvaro för sjukt barn/ närvaro med surt barn. Att bada klockan tolv innebär att bada på Vegas sovtid och det gör man inte ostraffat. På badet idag var fyra superglada, skrattande, dykande bebisar och så en sur, blängade, skrikande och definitivt inte dykande. Suraste barnet i kommunen, kul att vi kunde komma och höja mysfaktorn! Så fort ledaren närmade sig, eller ens tänkte närma sig åkte underläppen ut och ögona ställde in sig på blängläge. Långt sådant. Beröring från annan än modern bestraffades med väldigt mycket underläppsarbete, ahu ahu ahu och kläng. Hon var faktiskt glad igår, hörde jag mig själv säga lite ursäktande och sen ja, i förgår också faktiskt. Precis som att det skulle tillintegöra det faktum att hon nu lämnat all charm hemma. Så, jag bestämde mig för att jag inte tänker gå på de extra tillfällena som erbjuds, utan åka och bada med surkartet när hon är nysoven och mätt, vem vet det kanske till och med blir trevligt.

Helgpyssel






Helgen har varit fin med besök av gravid syster med tillhörande karl och barn. Lördagen vaktades det barn och jag fick sällskap på loppis. Det var tur för annars hade jag nog varit kvar där än, i klänningensom var alldeles för trång för att ta sig ur på egen hand. Nu kom jag lindrigt undan med en sträckt axel och en smygtittande gubbe i hytten intill. Attans vad irriterande när man hittar vad som är kvar av en välklädd kvinnas sextiotalsgarderob och det visar sig att hon hade smalare höfter. Tänk vilken lycka om allt hade passat. Klänningen jag fastnade i (en av dem, för skam den som ger sig) var nog hennes brudklänning och ska man fastna i nåt så känns det onekligen roligare och glammigare att fastna i en brudklänning än i det mesta annat.

Sen har jag pysslat lite i trädgården och det behövs. Ni ser ju hur tragiskt det ser ut! Trädgårdslandet har jag grävt upp idag. Eventuellt blir det lite större, men Vega vaknade, så det fick räcka så länge. Sen har jag klippt ner lite växter. Googlat och tänkt att jag nog inte borde klippt. Men, men om de överlever så kommer de att känna sig jätteunga. Trappräcket i förgrunden är en del av vår fula entré aka plockepinnet eller byggställningen, den ska rivas så fort vi kommit på vad vi ska ersätta den med och huset till höger är vårt alldeles egna skyddsrum.


RSS 2.0