Sorry Elvis

Jag försökte och jag vet att du gjorde ditt bästa, men jag pallar inte plugga ikväll. Det blir sängen. BUMS! Imorn kommer snickarna och river väggar. Bilder utlovas!

Godnatt!

Viva Las Vegas



Somnade när jag nattade Vega. Hur gör folk för att undvika det? Finns det något mer sövande än ett barn som är på väg att somna (och en hund som snarkar högt intill)? Nu tänkte jag i alla fall försöka jobba undan lite och mr Presley hjälper mig att piggna till. Snällt av honom.

Liten, men naggande god



Vega har fått låna en stol av min faster. Kul, nu kan hon se allt! Den gamla stolen vi hade innan åker raka vägen till dumpskogen, utan att passera gå. Tacka vet jag kvalitet à la 70-tal! Se bara vad glad hon är, det är ju fest hela veckan liksom.

loppislördag












Min faster och jag ägnade lördagen åt att gå på loppisar. Det finns så mycket roliga saker som folk gör sig av med. Fiskarna till exempel. Jag tror att jag kommer le varje gång jag ska salta i fortsättningen. SAS-skylten ska upp i Vegas rum. Planen är att det ska inredas i vår och att det ska gå i grönt och gult. Stolen får jobba som sängbord tills hon kan sitta på den. Lampan gör mig alldeles pirrigt glad. Den ska hänga i sovrummet och jag vill inreda hela rummet efter den. Kanske bubbelgumsrosa väggar och sammetsdraperi framför garderoberna och fluffiga mattor och en pälspläd på sängen. Johans kommentar på dessa planer? Nej! Jaja, sista ordet är inte sagt ännu och imorn är en annan dag och då vill jag kanske något helt annat...

Lycka för 30 kronor



Kupan kan minsann rymma små skatter ibland. Äkta 70-tal nästan gratis. Så fint!

mussetröjan




Då bilden togs var jag fem år gammal och gick på dagis. Fröknarna påminde oss dagen innan. De sa " kom nu ihåg att påminna mamma och pappa om att det är fotografering imorgon, så att de tar på er något riktigt fint". Jag visste att min mamma inte var lika fötjust i min ärvda mussetröjas som jag var. Så jag sa inget. Dagen efter sa jag till mamma hur jag ville ha håret och så tog jag på mig mussetröjan. När kortet kom var jag supernöjd. När mamma flyttade för ett tag sen fick jag tillbaka en tröja som hon sparat. Kanske, eller ja troligen, kommer jag att tvinga på Vega den nån gång i framtiden.

 


Klipp och klistra



Stackars Vega fick ju som bekant vänta i två månader innan vi bestämde namn. Nu har det gått fyra och en halv månad och titta namngivningskorten är klara. Nu ska det textas och skickas. Sen kanske det till och med hinner bli en namnfest innan studenten nån gång. Det går undan!

En korridor gör ingen glad





Så, nu har byggingenjör och snickare räknat och kollat och visst ska det gå att ta bort väggarna. Det som ska rivas är den vänstra väggen på första bilden (det är den som är bärande) och den högra på andra. Ca 12 kvadrat spill ska bli en del av vårt nya vardagsrum. Slutet på denna eller början på nästa vecka åker de. Tjohoo!

Tid som går





Det skiljer ganska exakt fyra månader mellan bilderna. FYRA MÅNADER! Tänk vad mycket som kan hända på så kort tid.

Uppdatering

07.13 öppnade jag dörren för tre snickare. Sen har det minsann hänt saker på Skogslyckegatan. Förra ägarna gillade lantligt och rustikt. Vi klarade av att bräcka loss den blå bröstpanelen, få ner plasttapeten med muffins och annat fint. Men vid klaffsklaffsväggarna (kan inte beskriva det bättre) tog det stopp. Varför gör folk sånt här? Varför? Nu är släta och fina gipsskivor uppsatta på de tidigare så misshandlade väggarna och hoppet spirar åter i det perssonemeniusiska hemmet. Uppskattat är också att ytterligare ett av de fyra valven nu är fyrkantigt.

En annan trevlig sak som hände idag var att jag snubblade över en man som just handlat på sig alla möblerna från en gammal släktgård, full av femtio och sextiotalssaker och jag ska få kika och handla! Wohoo!

Imorn kommer snickarna tillbaka och gör klart här nere. Sen är planen att de ska riva lite väggar på ovanvåningen. En är bärande och det gör mig orolig. Jag ser framför mig hur vårt hus liksom punkteras och faller ihop som ett uppblött pepparkakshus. Jaja, här kommer i alla fall lite bilder på arbetet så här långt.


klaffsklaffsvägg...








Försöker glömma den här bilden med huset där man rivit en bärande vägg, som Jenny på Sammy Rose visat...


Amningsstund...



Det kanske mysigaste med att amma är att titta på en velourklädd bebisrumpa och små raggsockefötter som kryper ihop. Och så ljuden. Och leendet. Jag tror jag kommer bli snyftnostalgisk när jag ser tillbaka på den här tiden. Även om det inte känns så rosenskimrande klockan fem på morgonen när man bara vill sova och ammar för tredje gången sen klockan elva... Fast det tänker jag glömma. Snyftnostalgi är bra.

Länktips...

Min faster skickade några länktips som hon trodde jag skulle gilla. Och oj vad rätt hon hade! Titta bara vad fint! Blir man inte alldeles kär? Och på tal om kär, så tror jag att jag blev det i Ystad idag. Vilken vacker stad, trots allt det grå, som jag tror kallas vinter. Var där på dop, men måste tillbaka snart och titta på hus! Hur som helst, länkarna hittar ni här, den andra är här, fast jag lyckas inte spara några bilder därifrån. Gå ner och kika på candlesticks, så smart! Tack Birgitta!











Pluggkväll





Pluggar, eller försöker iaf, men hej vad dåligt det går! Hittar ingenting av det jag behöver idag! Vega kräktes imorse. Inte lite, som efter amningen ibland, utan verkligen kräktes. Som en kvast och hur mycket som helst. Resten av dagen har hon varit pigg, men orolig. Ledsen och klängig. Så hon har varit i min famn hela dagen. Mysigt, men inte så effektivt. Nu sover hon efter att Johan läst Nicke Nyfiken för henne. Och jag, eller ska jag säga vi, sitter här och kämpar (och testar datorns kamera...).

November







Det har blivit kallt. På morgonen gör rimfrosten allt silvervitt och det knakar under fötterna när vi går ut. Himmeln är full av svarta fåglar som slår sig ner i de uråldriga ekarna framför vårt hus. Vi kryper upp i soffan och tittar på brasan. Tror jag ska sitta här hela natten. Lyssna på Tracy Chapman och plugga med elden framför mig.

vi nu



Min syster med familj har varit här och vi har haft en superhelg. Bilden är nu. Stökigt med barngrejor, renoveringsmojänger, nöjda barn och hund. Precis som det är. Otillrättalagt. De åkte igår och nu känns huset så tomt och avståndet så långt. Önskar vi kunde ses jämt. Önskar vi kunde ha en vardag ihop. Ni fattas mig!

Soppdag










Snickaren var här idag. Sa han kunde riva, hamra och spika lite. Kunde komma och fixa innan jul minsann. Tänk vad spännande, då finns det hopp för det halvstrandade renoveringsprojektet. På andra sidan gatan ska de bygga nytt. Huset som står där nu ska bort. Ett gammalt par har bott där i årtionden, men nu är han död och hon bor en bit ner på gatan. Brrrr låter det från motorsågen som sågar ner träd för träd i den arkitektritade trädgården. Och jag tycker synd om den gamla damen. Och om äppelträden som faller. Och om det charmiga huset.

Vi går ut i skogen. Benny, Vega och jag. Pölsar i löv och går vilse. Fast det gör inget. Det börjar regna och vagnen kläs med regnskydd. Det ser så mysigt ut. På vägen hem ser vi bilen. Snygg på ett skrotigt sätt. Och liten. Hemma blir det soffhäng och soppkok.

Ingen övermänniska

Så, då var det bestämt. Jag ska skippa en av kurserna den här terminen. Ska jag vara helt ärlig känns det lite som ett misslyckande. Även om jag lämnade öppet för detta redan från början och även om jag inte hade några superförväntningar på att lyckas, så ville jag så gärna. Det blir för tufft helt enkelt. Så, då var det sagt. För tufft och så vill jag vara med Vega. Jag har en känsla av att ligga med näsan precis under vattenytan och det tär. Dessutom vill jag att Vega ska få all tid, utan att behöva konkurrera med samrådsmöten och annat som jag är helt osugen på nu. Ekorrhjulet snurrar hejvilt och så  varken vill eller kan jag ha det. Så från och med nu läser jag halvtid. Inte heltid. Idag tog det stopp. Jag stannade hemma, gosade, renoverade och promenerade. Och det var en fin dag.

RSS 2.0