Den stoppade korven.

Idag känner jag mig tjock. Nej, inte sådär mysigt gravidrund. Tjock helt enkelt. Svullen. Igår var vi på ettårskallas. Inga kläder passade och jag klagade till Johan på att jag ser ju tjock ut i ALLT. Han svarade lugnt att ja, men du ÄR ju tjock. Jag svarade med ett bläng och ett stön. Ja, jag vet att i Juli, kanske redan imorn, så kommer jag att tycka att magen jag har nu är liten och söt. Fast nu, just nu, känner jag mig som en stoppad korv. Som Roger the alien. Magen spänner och huden drar. När ska den berömda gravidlystern sätta in (jag har iof alltid misstänkt att det är en myt...)? Går omkring i lägenheten med byxorna uppknäppta och med koftans stackars knappar i ett desperat försök att hänga kvar (två har skjutits iväg), tröjan har gett upp och glidit upp. Ja, det är hett minsann! Såg det hyfsat vidriga programmet Förkväll häromdagen. En kvinna skulle få en makeover. Hennes man klagade på att hon såg så tråkig ut sen hon blev gravid och fick barn. Hmm...(hmm av många anledningar!) Började se Rosmary's baby, har sett den lite för många gånger för att orka se hela nu. Eller kanske var det mest för att jag inte kände för att se en film om att vara gravid med antikrist. Annars allt bra. Har införskaffat två gravidtidningar. Kissat ca 200 gånger. Imorn en ljusare, gladare, och lite tjockare Hanna!


Så här, fast utan vinet och munken. (Du kommer till källan om du klickar på bilden)

När man längtar till sommaren....

lägger man upp en repris från augusti...

Den vackraste dagen på sommaren var då när vi bara var. Promenerade, loppisfyndade, pratade och badade. Du mutade mig med bio och popcorn för att få mig att våga hoppa rakt ut och ner i vattnet. Du höll min hand när vi hoppade, mest för att jag inte skulle fega ur, men det var mysigt ändå. Vattnet var alldeles varmt och vi badade länge. Vi tog färjan ut till Aspö och träffade några av våra allra käraste vänner. Skrattade, åt och tittade på film. Det bjöds på blåbärspaj av nyplockade bär. Grillat och potatisgratäng. Hundarna bråkade och lekte, lekte och bråkade, tills de var så trötta att de somnade och snarkade tungt. Vi tog färjan hem i sommarnatten och stod längst fram. Vattnet låg spegelblankt. Benny lutade sig mot mitt ben, du höll om mig. Du sa att det är sådana här dagar man minns. Jag tänkte att om jag blir gammal och senil och får återuppleva några få dagar om och om igen, då skulle jag önska att detta var en av dem.


Ännu ett hus

Antar att ni börjar tröttna på hemnetlänkar nu, så jag visar bara småbilder. Och en länk. Huset ligger i Åhus och är för långt från Karlskrona för att det ska funka att pendla, men visst är det fint!? Älskar taklampan i matrummet och tapeten på toa. Förutom allt annat.


Senaste veckan

har jag mest suttit på två olika platser. Här och i skolan. Vi har en stor inlämning snart och jag ritar. Kanske lägger ut resultatet sen. Just nu svär jag mest över bristen på räta vinklar och pusslandet med  kvadratmetrar... om jag hinner bygger jag modell. Om. Och så äter jag Ballerina kladdkaka och funderar på om jag ska hissa eller dissa den. Kan däremot hissa lösteet japan lime och dissa hårda trästolar utan dyna...


Huset som inte blev vårt

Så fint, underbara detaljer. 1 meter djupa fönsternischer, högt till tak, takmålningar, kakelugn, öppenspis, charmigt 60-tals kök i massivt teak, stor fin trädgård och ALLT som vi ville ha. Men jag är student och i sommar kommer bebis. Tiden är fel helt enkel, men jag gråter inombords av tanken på att någon kommer att köpa det och döda dess själ. Ja, ja här kommer en länk och lite bilder...


Hemnet

Ok, det blev inte det stora tegelhuset vi tittade på. Tråkigt, verkligen, och jag har nog aldrig önskat att jag varit färdigpluggad med jobb så mycket förr, men men. Jakten fortsätter. Hittade det här, lite Pippi Långstump över det. Visst är det fint?! Tänk att få pyssla här. Folk tror att jag är anledningen till att vi inte hittar något hus, men så är det inte alls. Jag är entusiasten och Johan är realisten. Jag ser de fina sakerna, tex. högt till tak, stora fönster, fyra kakelugnar och en vedspis, Johan ser bristerna typ gammal el, gammalt badrum med risk för fukt, träfasader att måla, måla och måla... Så det blir inte detta heller, om nån annan vill titta finns det här.







Spellista

För ett tag sen la Anna Karin på fina Nancy&I ut en spotify-spellista. Kul idé, tycker jag. Så jag gör helt enkelt samma sak! Håll tillgodo:)!

hannanonien

Idag

Sitter framför datorn, ritar. Vi har gått en långpromenad i ett isigt Kristianstad. Benny sover och bebis har disco i magen. Disk i köket, men jag tittar på tulpanerna istället. Och på min fina, gula lampa. När jag växte upp i Åhus hade väldigt många sådana här bumlingar. Lokalpatriotism. Ljusstakarna är från mamma. Den blå är en present från en av hennes gamla beundrare.




vår?!

Det droppar från taken och det luktar som vår. Drivorna är höga, men det ligger ett tveksamt löfte i luften. Nu vill jag ha vår! Jag vill ha bristande knoppar och ivriga små skott överallt! Ett tips är att köpa IKEAs rivjärnsburkar och grodda i. Det småhåliga locket förstås. Klicka på bilderna för att komma till källan.




It's not a crime to be ugly

står det på sidan. Goda var de inte, riktigt äckliga tom. Men ack så snygga. Tack snälla Karla för den här fina presenten. Nu finns det hopp:)




Telefonen ringde

och svaret var nej. Inte helt oväntat. Det verkar som att det inte blir något hus för oss den här gången... Attsiken! Men snart kanske...

Väntan

Jag går som på nålar. Väntar på ett samtal som kan förändra allt. Balkongen ligger begravd under ett tjockt lager av snö och is. Grillen, bordet och bänken alla är de sommar som sover i vintern. Det droppar från taken och stora flak krossas mot stenarna nedanför. Dagarna är ljusare nu och det går fort. Ändå har jag inte sett några snödroppar än, inte en endaste en. Jag pluggar eller försöker i alla fall. Har drabbats av en obamhärtig prestationsångest och tycker att allt blir fult. Ring telefon, ring och säg att det går. Bakar muffins och försöker tänka på annat. Lyssnar på Tracy Chapman och tänker att jag aldrig kommer att tröttna på henne. Osammanhängande idag, men så är det ibland.







Hej lilla du!

Allt såg bra ut på ultraljudet. Först sov du nog. Låg i en liten klump. Sen kliade du dig bakom örat med foten och sträckte lite på dig. Smaskade fostervatten och såg ut att le. Förmodligen en flicka, men inte alls säkert. Har ingen bra kamera hemma nu, så ni får stå ut med lite taskig kvalitét ett tag...


Hemma idag

Förkyld och seg. På bordet står en bukett tulpaner. De börjar vissna nu, men förfallet är så vackert. Imorn är det ultraljud och i övermorgon husvisning. Jag har massor att plugga, men kan inte koncentrera mig. Hoppar mellan olika gravidsajter. Du börjar bli stor. Tillräckligt stor för att jag ska känna dig ofta nu. Det ska bli så spännande att se dig imorn. Tänk om du är ni. Vill bara höra att allt är bra.

Fastnar på hemnet i evigheter och detaljgranskar varje bild. Tänker mig våra saker i det där stora, fina huset. Det skulle bli ganska tomt förstås, men det gör inget, för huset är så fint. Kakelugn, öppenspis, högt till tak och stora, fina fönster. 200 kvadrat artonhundratal och en stor, fin trädgård. Benny skulle få springa lös och barnet skulle få en lekstuga. I en låda har jag fina mockamuggar med rosor och mycket guld. Vill du ha dem lilla barn? Vi skulle ha massor med bärbuskar och ett trädgårdsland fullt av grönsaker. Jag skulle göra sylt och saft och på somrarna skulle vi aldrig äta inne. Så tänker jag och så tänker jag att huset är för stort och för dyrt och att vi skulle få äta en hel del nudlar. Husvisning på onsdag som sagt...


Heldag med

finaste Camilla och Håkan på besök. Jag har det bra minsann, har ju både mamma och två bonusföräldrar. Shopping, fika, långpromenad och middag. Stan visade ett vackert, vitt, men kallt Kristianstad. Avslutade dagen med Vampire Diaries och konstaterade att jag inte är femton längre. Sen konstaterade jag att, om allt går väl, är jag i princip lika nära att vara mamma till en 15-åring som att själv vara det. Mon dieu, är det redan så länge sen? (upplyste Johan om att i hans fall är det tom närmare att vara föräldern, det fick mig att känna mig ung och fräsch) Började känna mig förkyld och la mig i badet och läste en bok om att föda. Massa prat om utdrivning och huvudvändningar och smärta. Vilket låter betydligt mer som exorcism än min föreställning om att föda barn. Nåväl, smärtan är väl inte helt oväntad... Vattnet hann bli kallt och jag blev tvungen att duscha en evighet för att ta igen den förlorade kroppsvärmen. Nu sova, imorn skola. Och nytt tågkort, det andra tappades efter en dag, hejdå 1060 kronor.

Kreativt kaos

på bordet. Kreativt för att det låter, och framförallt känns, bättre än bara kaos. Ett myller av linjaler, vinkelhakar, skisspapper tekoppar och snabba skisser. Skolprojekt som gått segt, men som börjar lossna. Kollar gamla projekt och googlar inspiration. Tar lååånga pauser. Bakar kladdkaka, promenerar med moppen, matar fåglarna i parken. Änderna, Canadagässen fräser åt Benny. Johan är genomförkyld och kollar på Tracys hämnd och Pirates of Caribbean. Jag fastnar. Johnny Depp är en husgud. Det är inte Orlando Bloom och Kiera Knightley. Vi har hittat en gammal, glömd skiva, Portishead, Dummy. Lite av ett fynd.




Hälsning

Jag har hört ett hjärta slå. 130, små, snabba slag i minuten. Som en liten, liten häst i galopp. Igår tror jag att jag kände något. Bara en kort sekund, knappt ett ögonblick.  Det kittlade till och så var det borta. Hej lilla du.

Nattens soundtrack

Sitter uppe och syr. Borde sova, men jag har pluggdag imorn och jag vill inte att den dagen ska börja. Inte nu, inte riktigt än. Ifrån sovrummet hör jag Johan andas tungt. Benny skäller i sömnen. Jag undrar vad de drömmer om. Jag undrar om bebisen sover. Radion spelar Ane Brun. Tänker på någon som brukade vara viktig, borde vara det, och undrar om han tänker på mig ibland. Undrar om han är ledsen och ångrar något. Fast jag tror inte det. Viftar bort tankarna och syr lite till. Tänker att det är hormoner, massor av hormoner. Tänker att ibland brinner broar upp och dörrar stängs. Så är det bara. Nu ska jag sova.


Lapptäcksförälskelse

Idag i Karlskrona sprang jag på ett superfint barnlapptäcke gjort av 70-tals tyg. 800 kronor. Som hittat. Övervägde seriöst att köpa det i säkert tre minuter. Tog mig vidare till kupan på jakt efter tyg. Hittade den här hiskeliga klänningen, som får mig att se ut som en koloss. Tanten i kassan utbrast förtjust att här fick jag minsann en fin julaklänning. En bild av mig framför ett gigantiskt julbord, hemlagat givetvis, och den här kreationen fick mig att rysa. Lugnade mig själv med att tänka på den i fint klippta rutor. Hittade mer tyg och en jordglob från 1964. Stackars barn, tre kartor finns i vårt hem. Två skolplancher, en över världen från 1963 och en över Australien samt numera en glob från 1964. Måste nog köpa en karta utan Sovjetunionen och Rodesia.

Massor med snö och jag är lyrisk. Äntligen vinter! Tåget försenat både upp och ner till Karlskrona och jag ritar. Gillar skaket det får av tåget.

Nu ska förklädsklänningen klippas sönder, jiiiha, uppdatering utlovas...


RSS 2.0