Om en liten



Jag har en liten sparv som inte kommer till ro. Somnar och vaknar igen. Om och om igen. En rund, liten mage som spökar. 


Han bankar på fönstret mot månen och säger dä, dä, dä. River ut några skor och flyttar ett memorykort fram och tillbaka mellan dem. I tystnad och i full koncentration. Då och då kollar han att jag är kvar och skrattar. 


Inatt tänker jag sova med honom i min famn. Tänk att han kom till mig, tänk att jag får vara hans mamma. Fint.


Tankar om språk

Varför betyder för närvarande och nuvarande nästan samma sak, men nuvarande och närvarande helt olika saker? Om ett lejon är rädd, vad heter det då? Ett rätt lejon, eller ännu värre ett rätt barn? Varför säger man att något är otympligt men inte tympligt? Vad syftar foster i fosterland på, foster eller fostran? 

Prinsen på ärten

Och där ligger Benny och sover på en påse med verktyg. Inget konstigt alls. Skönt.

Om nu




Det är januari och den där snön som vi längtat så efter får nu gärna försvinna. Eller göra om göra rätt så att vi kan åka pulka nån gång. Vind och is, mest så för tillfället. 

Småkrassliga barn kurar i min famn som fågelungar. Jag läser sagor, pysslar och googlar mer pyssel. Möblerar om rum och försöker göra fint. Vänder ryggen till för ett ögonblick och vips så är böckerna på golvet eller munnen full av jord. Niomånaders-ett upptågsrikt folk.

Treåringar med, kan tilläggas... 

Skymtar snödroppar på barmarken under buskarna och tänker köpa tulpaner varje vecka tills de blommar i vår trädgård. Antidepressivt på lök, nödvändigt när februari står på lut.

Midnatt

Hon kunde inte sova. Vi låg länge på hennes rum, jag läste två sagor. Vi pratade och skrattade och berättade hemlisar under täcket. Sen bestämde vi att inatt var en sån natt som vegor sover hos mammor och pappor. Så nu ligger jag här, midnatt och för pigg för att somna. Med den finaste lilla armen om min hals och lyssnar på hennes djupa andetag. Fina unge, ha inte så brottom att bli stor. 

När man vet att man närt en språkpolis vid sin barm...

Vi stannar vid ett övergångsställe och jag säger:
- vi får stanna här och se så att dom stannar innan vi går över. 
En bil, gatans enda, stannar. Vega (3,5 år) säger:
- mamma, det heter faktiskt den eller han (en man kör bilen). Det är ju faktiskt bara en bil och då säger man inte dom. Dom säger man om det är två eller fler.

Äpplet faller inte långt från trädet osv...



Hejdå 2013

Hejdå 2013. Du var ett fint år. Ett av de finaste hittills tror jag.

 

 Först handlade väldigt mycket om att lägga de sista pusselbitarna på plats. Slutspurt i ett allt för högt tempo.  
 
Sen var jag mest gravid och hade en enorm mage som stod rakt ut.
 
 
Så kom han, Edward, och vi blev sådär upp över öronen förälskade. Igen.
 
 
Att bli storasyster. Väldigt häftigt, men inte alltid lätt.
 
Det har ammats en hel del.
Tyllkjolen, helt klart plagget 2013.
För somliga har det blivit lite för mycket aktivitet i huset.
 
 


2013 var också; fina dagar på stranden, mycket ledigt och massor med tid med familjen. En liten tjej som plötsligt känns så stor och som har de mest underbara resonemang. En liten kille som vill framåt och aldrig kan vara still.

Grannhuset på tapeten

 
 
 
 
 
 Sandbergs har släppt en tapet med ritningar från vårt grannhus på. Tingshuset, ritat av Gunnar Asplund. Mer kul än fin. Huset däremot är väldigt fint.

morgonljus

Jag tror att en dag som börjar med ett leende och ett försiktigt "godmorgon mamma" blir en fin dag. Jag tror att den här dagen kommer att göra november varm och ljus, fast allt vi gjorde var att picknicka på en bro i morgondis, leka på lekpats, hänga på bibblan, gå på barngympa och avsluta med badhus. Inga avancerade saker, inget högt tempo, bara tid tillsammansf.

Tre år sen

 
Kollar på gamla bilder och konstaterar att; barnen är rätt lika, att renoveringen går framåt och att jag har åldrats väldigt många år på tre år.

Höstkväll




Kom stormar, kom löviga gator och stigar, kom röda bär och svarta, kom regn och rusk, kom soliga dagar och grå, kom kala träd och kom vinande vind. Kom dimma, kom mörka morgnar och kalla kvällars himmel. Kom höst, jag har längtat efter dig.


Nya möbler

Hittade ett rottingmöblemang för barn. Vega fick välja färg. Rött eller gult. Bordet ska få en mönstrad skiva och så ska jag sy dynor till stolarna, fast en liten bit på väg i alla fall. Visst är de fina!?

Benny...


Fredagkvälll och här låg jag och slösurfade när någon kom och tvångsgosade. Kvävd av mops, vila i frid, tack och hej.

I see dead people, typ

Det där med barn och fantasi är ju rätt trevligt. Oftast. Sådär trevligt vid tillfällen som igår då Vega sitter i baksätet när jag kör. Hon pratar lite med "någon" och jag frågar vem hon pratar med. Svaret blir; "med dom där och vet du mamma, dom är arga och säger att det är deras hus och inte vårt att de bodde där först."

Den här hösten

Så som det känns när man sprungit så fort som benen bär och sen stannar. Så som det låter när ett barn har gallskrikit och plötsligt tystnar och det liksom uppstår ett vakuum av tystnad och lättnad. Som det känns när dagen varit lång och stressigt och man kommer hem till ett dukat bord. Så känns den här hösten. Som lättnad och som ro.


Om

Min profilbild

Hanna

RSS 2.0